It was a very unpleasant dream.
I was very alone and ostracized in that school, and every day was a torment. We moved here from Finland when I was in seventh grade and my class pretended I was invisible from my very first day, except when they wanted to say something mean. Luckily I had one friend in my class but we didn't have all classes together.
Even though I have bad days now when it feels hopeless and like I will never find a job, I am so glad that I am here today. There have been times when I was a teenager when I considered stop existing. If it wasn't for my sister and my faith, I might not have existed today. My life changed so much when I was 14 and my english teacher invited me to her Go-spel choir and I started to actually enjoy living.
I am so grateful for life. I wish every teenager who feels like I did had someone who could help them find a reason to stay alive.
 |
| Graduating from junior high school. Freedom! |
Jag känner igen mig mycket i det här. Jag var också mobbad på högstadiet, många gånger till och med av de som skulle förställa mina vänner. Sedan flyttade jag hundra mil, hit till Västerås och började på Rudbeck där jag från dag ett var accepterad och fick massor av vänner.
ReplyDeleteJa det var nåt av det värsta faktiskt..ibland brukade vissa låtsas vara vän med mig en dag och få mig att tro att de hade förändrats för att sedan bete sig ännu värre än innan dagen efter. Helt sjukt.
DeleteVad bra att flytten hjälpte för dig :D
I can imagine we've felt similar things in that age. I too went through a change of place and a change of ways and nothing has ever brought me down like that did. Yet nobody should ever lose their hope. While the plans for survival might not be the most realistic possible it's crucial that there's at least some optimism towards the future. For those who are still going through their dark times I can only promise it will be sweet to see the happy ending. 'The harder the battle, the sweeter the victory.' And on this very day I'm standing halfway up the side of a mountain. There's so much that lies below me, I've achieved so much and my words and hands feel so powerful.
ReplyDeleteYes that's true, it's hard to see a bright future when everything feels like shit, but there will always be better times so I'm glad that both you and me survived the teenage-hell.
DeleteHatar mobbning -.-
ReplyDeleteOch jag ogillar verkligen barn och "ungdomar", de vet verkligen inte hur mycket ord kan såra och fördärva.
Anyway, glad för din skull, att du kom över trösklen :) <3 Skoltiden är verkligen inte skoj vid den åldern. Blev själv mobbad när jag gick i 8an, någon tyckte jag var tjock och ville gärna säga det 5 cm fråm mitt ansikte, var dag! Jag var inte ens tjock då, låg på stl 38/40, så jag tog inte det hårt alls som jag kanske hade gjort om jag varit tjock på riktigt. Som nu :P
Men nu är man ju vuxen och de flesta vuxna har en hjärna som tur är och mobbas oftast inte! xD
Ja samma här..jag har varit mobbad majoriteten av mina skolår mer eller mindre och då har jag gått i en hel del olika skolor, så det känns helt sjukt att tänka på vad mycket ondska de små liven kan frambringa. O.o
DeleteTyvärr så har jag faktiskt inte speciellt bra upplevelser med vuxna människor heller. Det är sant att vuxna inte mobbas i lika stor utsträckning, men hur man beter sig tillmötesgående mot en ny person på en arbetsplats verkar de ha svårt för enligt min uppfattning av tidigare jobb. :P
Fy sjutton vilken tid du hade :(. Det är jobbigt nog ändå att gå i högstadiet. Jag var mobbad i mellanstadiet. Tack och lov fick idioterna annat att tänka på i högstadiet. Tacka dig själv för att du är stark och vågar stå för den du är. Du är bra :)
ReplyDeleteTack för dina snälla ord :)
DeleteJag blir faktiskt väldigt fascinerad när jag läser mina gamla dagböcker över hur jag orkade fortsätta vara mig själv. Jag vet ju att de tyckte jag var konstig som inte använde smink, söp, hade dyra modekläder och sådant men jag var bara ledsen över att inte bli accepterad, jag försökte aldrig ändra på mig nån gång bara för att vara dem till lags och det är jag stolt över idag.
That sucks :/ I can't really understand 'cause I was never bullied; me and my classmates in middle school were always fighting, but at least it was mutual. But I was always the kind of person to fight back and never let anyone know I was hurt, plus I had friends even then, so my situation was not desperate, just difficult maybe.
ReplyDeleteI think one of the best things in the world is meeting people who looked down on you when you were a kid... and looking down on them. Maybe it's not nice, but God it feels so good: refusing their facebook friend requests, kindly declining invitations to the ex-classmates dinners, rejecting that boy you had a crush on who was always so mean to you and now he's hitting on you... oh, sweet revenge <3
I'm glad you didn't get bullied, there is too much of that shit happening.
DeleteI totally understand that feelin, when it comes to that sort of mean people we are aloud to feel that! But everytime I happen to run into someone from that time of my life they pretend they don't know me. I also read an article once about that bullies often don't remember that they used to bully anyone. The brain suppresses it. Maybe it's true, I do not know.
usch för mobbning. Barn och ungdomar kan vara riktigt elaka mot varandra.
ReplyDeleteJag känner igen mig rätt bra i det du skriver.
Var själv mobbad i skolan för att jag var "tjock"
162 cm lång och 62 kg...nej jag var inte tjock, kurvig men inte tjock.
Fick ätstörningar på grund av det hela och skolkade mycket.
I vuxnas ögon var det mig det var fel på. Hur man nu kan tycka det?
well livet har gått vidare, man lär sig gå vidare , har svårt för att lita på människor så ärren finns kvar.
Men skönt att du har hittat ut ur det och du mår bra idags läget.
För vart annars ska man kolla in coola saker som du lägger upp och din kreativa sida inspirerar.
:)
Du inspirerar tjejen!
Ja det är illa att det faktiskt är så många som har blivit mobbade på ett eller annat vis.
DeleteFörstår precis hur du måste ha känt dig för jag fick också alltid höra att jag var tvungen att ändra på mig, att jag var för blyg, för tyst, borde ta mer plats, när det egentligen är de elaka barnen som borde ändra på sig och inte frysa ut någon med flit bara för att den inte vågar prata lika högt som dem.
Och det är hemskt att barn som anses tjocka så ofta blir måltavlor, utseendefixeringen som finns från så låg ålder hoppas jag verkligen kommer försvinna en dag!
Tack för dina fina kommentar! <3 :)jag är glad att kunna inspirera!
Having the will to continue despite adversity makes you courageous in your own right. But success does not come to those who wait, it comes to those willing to take the chances to make a change.
ReplyDeleteHaving the pain and anger in your heart still for those that did you wrong is a destructive way of life, believe me. When you focus on all the people who love you and all the good times you did have, even if they were few, well it will change the way you perceive many obstacles. It is definitely easier said than done, and I know you can't expect never to have bad days. But hey, you have taken those small first steps; you're already on your way =)
I don't think I'd have the courage to tell my full tale, but I too was bullied; for so long that I eventually dropped out of school altogether(from elementary to the middle of high school). I can remember a small window of time in all my school years where I wasn't bullied, and that's when I made friends. It was good.
Keep having that courage to push through! You have my support =D
Thank you for your comment, you wrote very true words! <3
DeleteI hope that I someday will get over my anger for those who bullied me.