Sunday, February 10, 2013

It's all about the money

Sometimes I really have days when everything feels like crap.

There is too much free time to fill to being unemployed, too much time to think and reflect.

I'm 24 years old and I'm not at all where I thought I would be at this age.
When I was 18, 24 seemed so grown-up, like I by then would be all "done" figuring out my life.
But it feels like I'm so far behind, I compare myself with other people my age who have jobs and can afford to travel and do fun things.

I have never traveled somewhere, I have not even seen that much of the country I live in. I have always been poor. I was sent out into adulthood without any savings from a parent which has made it difficult to get ahead in life. I don't have my drivinglicense yet and it feels like every time I meet a new person they look down on me because of this, I do not know how many times I have been asked why my parents did not pay it for me? Is it that common that parents can afford paying for their childrens license?

I have a student loan from my two educations which apparently didn't bring me anywhere near a job that I'm supposed to start paying off this year with money I do not have, so I hope I can get a suspension until I have a job. I'm so scared right now that they will decide that I do have to start paying back the money next month.

I should be an adult now, I should have a secure economy and be able to do things I have always wanted. When I think about the number 24 life suddenly feels so short, I feel stressed like I haven't really been livin enough for that amount of years I have been on this planet. That's what I think about everyday, even though I deep inside know it's stupid thoughts. I know that there is no "right" way to live an adult life, but I so much wish that I would get the life I've never had. Where can actually walk into to a grocerystore and think; Oh I'm wanna buy this fruit! Without having to ponder about whether it's too expensive for me.

To finally don't have to worry about money every awake hour.


  1. I can relate completely. It's very depressing being 24, and feeling like your life is stagnant. I, too, grew up in a home that had no monetary means; so I definitely didn't go to college or learn to drive. Everything I wanted, I learned how to make, or ended up thrifting if I was lucky enough to find something similar.

    I'm still hindered as far as money (husbands student loans), but formulating a financial plan is the best thing-- knowing that there is a light at the end of the tunnel. The first step, though, is to find a job, any job... but I know from experience that, that isn't always easy... I do hope that you find your light, because adulthood bites often! Lol.

    1. Yes it feels sort of like life has stopped now, and I can't move on before I have a job. And that seems impossible, I have looked everywhere and I'm sending in 5-20 jobapplications every week to places that need people.

      I agree, being an adult really sucks sometimes :P
      Thank you for you understanding comment also <3

  2. Nu vill jag inte låta oförstående, för jag vet vad du pratar om - men du är bara 24! Du har hela livet framför dig!

    Jag hade ingen aning om vad jag ville göra när jag var 24, jag läste kurser i Lund och tog ströjobb, bland annat som servitris. Jag klurade inte ut vad jag ville förrän efter 30. Och jo, ibland tittade jag på mina vänner, med färdiga utbildningar, bra jobb, som hade gift sig och kanske ploppat ut en unge. Men det är beräknat att vår generation kommer närma sig 100 år i medellivslängd, så vem bryr sig om du tagit ett par extra år på dig?

    Och ärligt talat, nu vid 35 års ålder ser jag redan hur alla dessa "snabba" människor börjar få livskriser. De har tröttnat på sina jobb, de har två eller tre barn men äktenskapet börjar knaka i fogarna. Deras liv har stagnerat nu istället!

    Ta det lugnt, följ ditt hjärta, det finns ännu massor av tid :)

    1. Jag tycker inte alls du låter oförstående :) du har ju rätt, det har du verkligen, men jag har varit arbetslös så pass länge nu så jag har nog svårt att se en ände på det..det känns som att livet står still och bara består av tv-serier och städning av mitt hem just nu :'D

      Men din kommentar har muntrat upp mig och gett mig lite hopp. Så tack!

    2. >many many people in sweden are unemployed right now and it's getting worse here as well!

      Oh. That's not reassuring: here everybody thinks that economy in scandinavian countries is going super well and that everybody is rich, has a fair wage and has access to a fine program of health care. Basically my country looks up to yours XD I'd better not tell people that we're on the same boat, they might lose their last hope XD

      And that thing about having someone cleaning my house? That's been my dream since... well, since my mother first told me I had to clean up my room (I already tidied it up, wasn't that more than enough XD?). The dialogues between me and my mom were always like:
      "When I'll be a successful single woman I'm definitely NOT cleaning up my room!"
      "Mh, ok, so who is?"
      "I'll have someone cleaning it up for me!"
      "And how are you planning to pay them?"
      "I'll make a lot of money 'cause I'll be successful!"
      Sweet, sweet summer child.

    3. Whoops, I replied in the wrong place. Sorry :O!

    4. Oh no I'm sorry I ruined your expectations of my country :'D we are in a recession right now so it's hard times for many people.

      Haha same here! I truly hate cleaning :< and my mom has always been superexcessive when it comes to it, it was a pain in the ass sometimes living at home!

  3. I can't say I actually understand 'cause I'm still studying and I will be doing that for the next two years (after which I'll probably be in your same situation) but those among my friends who gave up university and tried to find a job can surely relate.
    I'm 24 too, and I'm noticing that these feelings are shared by our whole generation. This feeling of inadequacy comparing our achieving (or lack of) to the goals we had. When I was a kid I thought that by now I would have finished university, found an amazing job (sweet summer child; I thought I would have found not only a job, but a GOOD, well-remunerative job! Oh, I was so ingenuous :°D), bought a super nice house and that I'd been successful and *adult*.
    Now I don't feel like an adult at all. But I believe that society can't expect us to feel and behave like adult if we're not treated as such. Adults have jobs, marriages, houses, families if they wish to have one, possibilities. We don't have any of that because of this crisis (or at least we do in my country, it's getting worser and worser), so how are we supposed to feel like we are grown up people if we still live with our parents and are forced to ask them for some money to get basic stuff like a driving license?
    I have to say I'm lucky 'cause my family doesn't have money issues, but what if we did? I have a degree and they wouldn't even take me as a salesgirl.
    That's very sad, and I can see why you feel bad about it. I guess we all do :/ and i really hope that things will change; it's about time they do.

    1. I really hope you will get the job you want as soon as your done studying. :)

      And you're probably right, I'm not alone feeling like this..many many people in sweden are unemployed right now and it's getting worse here as well!

      Me too I thought I would be rich, married and live in a huge house with pretty things and maybe a person who cleans my house by now ;D that would be nice but I guess I'm very far from there.

      Thank you so much for your comment, It made me feel less lonely! :) <3

    2. This comment has been removed by the author.

  4. Jag vet hur det känns. Men jag är inte 24. Jag fyller 30. Och jag är fortfarande fattig, har fortfarande inget drömjobb, har fortfarande inte körkort, har fortfarande knappt rest, bor fortfarande i en liten etta. Ibland är det skitjobbigt för det är verkligen inte här mina jämnåriga vänner befinner sig.

    Jag tycker folk som antar att ens föräldrar bör ha sparat ihop pengar till körkort och liknande åt en är ignoranta idioter som inte inser hur privilegierade de är. Mina föräldrar hade inte mycket pengar när jag växte upp och vi är fyra syskon i min familj. Att betala körkort till alla barnen är något de helt enkelt inte har haft råd med. 40 000:- är liksom ingen liten summa.

    1. Ja det känns helt knäppt att vissa människor bara kan anta att alla har det lika gott ställt som dem. Jag undrar vilken typ av livskriser såna människor har..

  5. Livskris: MAMMA, JAG VILLE JU HA EN ROSA PORSCHE! INTE EN RÖD! AMG! Lol, skämt åsido.

    Känner precis som du, men försöker tänka i andra banor. Varför måste man ha ett liv som alla andra? "Man, barn, villa, hund och Volvo" är inte obligatoriskt :D Alla mina vänner har inte skaffat barn... än. Men! Alla de jag gick i skola med i årsklass 4-7, har skaffat unge! Och då menar jag ALLA! Som en j*vla trend! Nu är det ju säkert inte så, men jag kan inte hjälpa att tänka så. No offence, mammor!

    Vissa verkar tycka att det är en självklarhet att ens föräldrar ska betala körkortet, men varför? De som har råd kan göra det, fine, men inte resten av oss. Jag menar, det är ju inte deras skyldighet att ge sina barn körkort.

    Och ja, nästan allt handlar om pengar :/ Som vanligt. Det känns som om det enda sättet för MIG att få ett jobb, är om jag tar ett jobb på t ex McDonalds, eller om jag fixat eget företag (vad som helst). Har jobbat på McDonalds, säger inte att det är ett skitställe eller skitjobb, men för MIG sög det att jobba där. Alla är vi olika!

    Öh, så hur som helst, tänk inte så mycket på andra och deras förväntningar, och ställ inte så höga krav på dig själv. Är du lycklig? Skit då i resten! :D
    Ååh, nu blev jag helt sugen på att flytta ut i en övergiven stuga i skogen och bli självförsörjande, haha xD

    1. Ja du har väldigt rätt, man behöver ju inte ha det som andra, ibland blir det bara så tungt när man ser på folk vilken looser de tycker att man är för att man inte har körkort och välbetalt jobb i den här åldern. Jag har ju dessutom varit mobbad nästan konstant under min uppväxt så jag har lite den här känslan att vilja visa: KOLLA VAD JAG HAR KLARAT AV ERA GRISAR, JAG ÄR RIK OCH SNYGG OCH BÄTTRE ÄN ER, HAHAHAHA!
      Så jag är nog lite besviken att jag inte direkt har åstadkommit nåt anmärkningsvärt ännu :'D

      Ja Mcdonalds vågar jag inte ens söka till med min magkatarr..skulle nog dö, det verkar vara ett så stressigt jobb!

      Mhm, det är verkligen en dröm att tänka på det, skulle vara så underbart att slippa vara beroende av samhället och leva i sin egen lilla bubbla ute på landet med massa djur :D