Hello, this is an entry in swedish. Because of everything I felt I wanted to write it down. But since swedish is my language I felt a better flow in swedish and I'm doing this for me. To remember all the good and bad from the beginning. I also hope that maybe someone who is scared finds this, like I did with other peoples entrys about the first trimester, and finds some comfort :)
/Vecka 5 enligt Preglife appen
Igår fick jag reda på att är gravid!
Jag väntade hela veckan på att min mens skulle komma, det molade och värkte i livmodern sedan 2 dagar tillbaka. Men jag var samtidigt pyttelite misstänksam då jag verkligen inte varit mig själv under senaste veckan. Jag har varit hysterisk och arg, jag har varit sugen på både lakrits och kladdkaka. Jag har varit snorig varje morgon och kväll men inte på dagarna och jag har såklart varit illamående från och till. Så egentligen borde inte det positiva graviditetstestet kommit som någon extrem överraskning men jag var så chockad att jag grät, skrattade och tittade på det flera gånger för att försäkra mig om att detta är sant! Men jag har drömt många nätter denna vecka att jag är gravid.
Jag har ju endometrios, så när vi bestämde oss i början av juni för att vi vill ha barn så trodde jag att det var en lååång väg vi hade framför oss. Jag var beredd på att IVF kanske skulle bli utvägen. Little did I know att jag endast skulle behöva genomlida en.plågsam.mens innan jag blev gravid. Nu när jag skriver detta är det ju ännu så oerhört tidigt, och jag hoppas och ber att detta ska vägen <3 att den som bor i min kropp nu kommer vara en liten bebis som vi får träffa i april 2021! Så verkligen WOW KROPPEN! Så stolt över den haha, som har genomlidit både svåra cellförändringar och stora blodcystor och ändå verkar vara extremt fertil! YAY DEN!
Oavsett vad som sker, så kommer jag aldrig glömma denna sommar. Allt vår planerande tillsammans har varit underbart! Jag trodde inte att det var möjligt men jag och min man har kommit varandra ännu närmre.
Just nu känns graviditeten som ett lyckopiller. Självklart förstår jag att det kommer bli tufft och plågsamt. Och om det är så att det blir ett missfall som kommer det vara fruktansvärt. Men just nu känner jag mig glad och peppad :) och jag tänker inte trycka bort den känslan för oro.
Skrivet måndag 10 augusti
/Vecka 6 enligt Preglife appen
Jag är så sjukt orolig. Över allting, Har egentligen ägnat hela helgen åt att oroa mig för utomkvedshavandeskap och missfall men just nu längtar jag tills ett graviditetstest landar i brevlådan för jag känner ATT JAG MÅSTE TA ETT TILL FÖR ATT TRO PÅ DETTA. Jättelöjligt egentligen då jag har både symptom och mensen inte kom, och jag köpte det dyraste testet ju... men ändå, Jag känner att jag verkligen vill det.
Jag förstår inte hur man ska klara dessa 12 veckor innan det är "tryggare". Så otroligt rädd för missfall. Hade aldrig kunnat ana hur detta skulle kännas.
Skrivet 15 augusti
Denna vecka har varit så tung. Jag har haft ont från och till, min mage har helt kollapsat utan min nattmedicin. Mina bröst har börjat göra ont och jag fick sjukaste cravingen efter stenbitsrom. Så det jag har tagit itu med är att kontakta läkaren som gjorde min koloskopi i november för att fråga om det finns någon medicin jag kan ta som inte skadar fostret, just nu sover jag 4-6 timmar på nätterna bara för sen vaknar jag av kramper och det är väldigt jobbigt. Så han ska ringa den 26/8. Utöver det känner jag att det är dags att kontakta barnmorska, jag kanske kan få ett tidigt ultraljud för att säkerställa att det inte är utomkvedshavandeskap, det är ganska viktigt när man har endometrios. Också tog jag ett extra test i veckan, så nu har jag i alla fall inga tvivel kring om jag verkligen är gravid!
Snälla lilla bebis därinne, kämpa på så vi får träffa dig i april <3
Skrivet 30 augusti
/Vecka 8 enligt Preglife appen
Nu har en del skett sedan jag senast skrev, vi var på inskrivning hos barnmorskan och hon var så bra och förstående med alla mina tankar och önskemål. Imorgon går jag in i vecka 9 och ska på tidigt ultraljud i Västerås! Åh jag hoppas att allt ser bra ut. Jag har haft 2 tunga veckor. Jag kunde inte få någon medicin för tarmkramperna så jag vaknar 5 varje morgon. Graviditetssymptom som tillkommit är fruktansvärt illamående, större bröst och trötthet. Orkar inte ens träna, för första gången på flera år har jag inte tränat på 2 veckor. Orkar bara korta promenader. Och min man är så hjälpsam i allt <3 Trots att det är så jobbigt nu allting så är det självklart värt allting bara vi får en bebis nästa år :D Det får man fokusera på!
Skrivet 19 september
/Vecka 11 enligt Preglife appen
Wow vad jag inte har orkat blogga alls. 2, nästan 3 veckor nu har jag bott i soffan framför Netflix, kämpat mot illamående, endometriossmärtor pga utebliven träning, och jobbig mage överlag pga ingen nattmedicin. Jag försökte faktiskt få hjälp av vården i början av vecka 10 för jag mådde så skit. Och läkaren jag fick träffa sa "du kan inte ha endometriossmärtor när du är gravid". Herregud blir så arg! Som tur var svarade samma sjuksköterska som på morgonen när jag ringde igen på eftermiddagen för att få en ny läkare och hon var så gullig och förstående, så hon kontaktade min barnmorska som skällde ut läkaren också fick jag en medicin att prova på natten och en medicin mot illamåendet. Tyvärr hjälpte inte nattmedicinen ett dugg och illamåendemedicinen blev jag så trött att jag bara sov och sov. Men i alla fall. Nu har jag då varit hemma i 2 veckor, men jag mår lite bättre nu senaste 3 dagarna så jag hoppas att kunna jobba igen när jag går in i vecka 12 på måndag! Jag hoppas innerligt att det värsta är över, så jag kan börja träna igen. :)
Skrivet 28 september
/Vecka 13 enligt Preglife appen
Den efterlängtade veckan är här! Nu ska risken för missfall ha minskat med 65% och jag hoppas att jag kommer klara av att slappna av lite. Jag mår fortfarande illa, men överkomligt och det är mest intensivt på kvällen. Den här veckan jobbar jag heltid igen, förra veckan jobbade jag halvtid. Jag vet inte hur det ska gå faktiskt med alla smärtor och dålig sömn, men imorgon ska jag berätta för alla kollegor så jag kan känna mig mer bekväm, det börjar ju synas en hel del nu och jag vill kunna ha vad jag vill på mig :D På fredag ska vi till barnmorskan och jag hoppas hon kommer lyssna på bebishjärtat då, tydligen är det nåt som görs ganska ofta under en graviditet?
Efter vecka 13 slutade jag skriva helt plötsligt. Så nu när jag laddar upp detta är jag "redan" i vecka 22 <3 Kommer därför göra ett mer sammanfattande inlägg över trimester två istället för en dagbok.
No comments:
Post a Comment