Second trimester begins (in swedish)

Eftersom jag nu är i trimester 3! Men inte vill glömma hur trimester 2 faktiskt var vill jag skriva en sammanfattning :) 

Att vara gravid är verkligen en..upplevelse för mig. Jag hade INGEN ANING om hur någonting av det skulle vara eller kännas. Hur ont jag skulle ha, hur trött man skulle vara, hur plågsamt det skulle vara att leva i konstant oro kring hur bebisen därinne mår. Illamåendet började avta runt vecka 18 tror jag det var, så skönt verkligen. Allt är liksom både bättre men också värre än jag föreställde mig. Och jag har alltså varit så otroligt rädd för att vara gravid att jag övervägt adoption från att jag var 16 och det tog cirka 8 år för mig att vänja mig vid tanken så pass att jag ens kunde föreslå till min man att vi skulle skaffa barn..och då tog det ytterligare ett år innan jag vågade sluta med mina p-piller efter att han sa ja. 

Och jag vill verkligen förtydliga att detta är ingenting jag vill göra igen. Förut hade jag definitivt en tanke om att 2 barn vore nice, men nu med en väääldigt långdragen både första och andra trimester så vet jag inte om jag framförallt skulle våga utsätta mitt psyke för detta igen? 

Förutom all oro jag känner (som jag dock går i terapi för vilket är mycket bra) så plågades jag till stor del av andra trimestern med att min livmoder kändes tung, det gjorde väldigt ont när jag rörde mig. Däremot sov jag mycket bättre eftersom mina tarmproblem försvann, och då menar jag mina tarmproblem som jag haft i flera ÅR. Så det har varit oerhört uppskattat och kanske det absolut bästa med att vara gravid utöver när bebisen ger sig till känna :D Andra roliga saker jag uppskattar är att min hy varit väldigt bra hela tiden, även fast jag ju aldrig haft någon problemhy direkt. 

Naivt nog så trodde jag verkligen att jag skulle vara en sån gravid kvinna som kunde träna hela tiden. Tyvärr har jag ju haft alldeles för ont för det vilket såklart förvärrade mina endometriossmärtor de första månaderna men jag försöker såklart de dagar det går att träna lite lugnt eller promenera. Jag har varit sjukskriven på 25% sedan oktober, jag är så otroligt utmattad de flesta dagar. 

Andra saker som förvånade mig ju fler veckor som gick var hur besatt jag blivit att få prata om min bebis, haha! Trodde nog att jag skulle vara mer chill än så. 

Gladeligen lämnar jag trimester 2 bakom mig. Trots allt det jobbiga som är, så känner jag en sån otrolig tacksamhet att jag får vara gravid. Att min kropp gör detta. Jag är tacksam för varje spark hur ont den än gör. Jag längtar så mycket till april att det är riktigt frustrerande ibland! :) 

Men det är bara att försöka härda ut, inte oroa ihjäl sig att nåt ska gå fel och vila mycket! 

Också hoppas jag ändå att bebisen stannar kvar där inne så länge som den bör och att det blir ett inlägg om trimester 3 framöver. <3